till droger och våld.
Så stod det på en t- shirt vi fick på högstadiet. Vi hade en gympalärare som hette Roger, så det var ju såklart jättekul att stryka över d i droger: Våga säga nej till roger och våld.



Men det var inte det jag skulle skriva om, kom bara att tänka på det.

Varför ska det vara så himla svårt att säga nej? Alltså det är väl klart att man vill vara snäll och ställa upp och så. Men att säga nej ger mig liksom dåligt samvete och därför händer det inte särskilt ofta. Om någon ber mig om en tjänst och jag egentligen inte orkar eller har lust, så känner jag att: säger jag nej så måste jag ju ha något bättre för mig. Men är det så? Måste man alltid ha en anledning? Kan man inte bara tacka nej för att man inte vill. Fast samtidigt som jag nu skriver det här så tänker jag: självklart ska man ställa upp för sina nära. Det kanske mer är frågan om att själv våga be om hjälp, att kräva en gentjänst. 

Eddie vaknade precis, efter att ha sovit i två timmar! I natt vaknade han, som vanligt nu för tiden, och sov hos mig resten av natten. Inte mycket sömn för mig och aj min nacke idag!

Håret växer på killen, i går såg det brunt ut och i dag ser det rött ut?

Nu sitter han bredvid mig i soffan och kollar på Roomservice på kanal 5.   

Om några timmar ska vi bege oss ut på vår dagliga promenad (vi möter Daniel på vägen hem från jobbet). Det är bra både för kroppen samt plånboken. Att gå en mil om dagen bidrar till att jag inte behöver köpa nya jeans till hösten :)